I torsdags drog John till Sälen med jobbet för att ha den årliga "kickoffen".
Jag å barnen har hållt oss hemma och kurerat oss. Igår kom Farmor hit och hämtade Noomi och William så de fick komma å sova över!! jätteskönt!!!
Så imorse ringde maken mig vid 8 . . . Frågade lite allmänt om hur det var med barnen å mig å sånt där och sa sen "ja, jag kunnde ha varit död".??????
Va??
Ja, vi åkte på en sån där stor gympa madrass, ja du vet, och jag slog huvudet i en tall...
K O R K A T !!!!!!!
Han hade tydligen varit sist kvar på mattan, och smällde in i en tall rejält vilket resulterade i en fet bula och lite blod, men tack å lov vid liv!!!!
Jag vet inte om jag är mest arg eller mest ledsen. . .
Självklart ska livet inte sluta för att man har gift sig ;o) men vart tog omdömmet vägen??
Känner mig ledsen över att tanken av våra 4 härliga barn å mig här hemma inte fick honom att avstå. det var ju inte länge sen en 18 årig kille dog efter att ha gjort samma grej!!!!!
Kan ju tillägga att av 20 pers åkte 10. . . så han hade inte varit ensam att avstå. . .
Borde kanske inte "älta" det. . . klart jag är tacksam att det gick bra!!! Men jag behövde skriva av mig lite, det är ju MÅNGA tankar som cirkulerar här uppe nu. . .
åååå fy jag förtår precis va du menar, jag had eoxå blivit arg, ororlig och ledsen. Som familj är man ju så sårbar, jag vet inte va jag skulle ta mig till utan erik!
SvaraRaderakram