Miriam bli snart 11 månader å är världens goaste lilla tjeje!!! Glad å busig JÄMT! Tack gode gud för det, annars hade man haft det jobbigt med allt som ska fixas i en "stor" familj.
Igår var en sån där mongo dag dock. . . alla bråkade, skrek slogs etc. SÅÅÅ galet trött var jag på kvällen!!!!
Men idag vaknade dom på rätt sida allihop :o)
Annars händer det inte mycket mer än hämta, lämna, städa, tvätta, leka baka handla, ja ni vet ;o)
Jag har tagit tag i det där med vikten nu oxå! Cyklar minst 1 mil om dagen och jag hoppas jag kan vara i inskrivningsvikt tills hennes 1 årsdag :o) nu får jag upp byxorna över rumpan, nu ska jag bara kunna stänga de oxå ;o) ha ha! Men framsteg är framsteg ;o) ( alltså mina "före graviditets" byxor ;o) )
Nej, nu ska jag ta en härlig promenad tll skolan för att hämta mina två stora barn! Ska bli kul å höra hur det gått för William idag på Naturhistoriska :o)
Hoppas det inte dröjer 4 veckor till nästa gång ;o)
va duktig du e som tagit tag i vikten, en mil!!!! inte dåligt.
SvaraRaderajag måste oxå ner i vikt, stå helt stilla :-( har det varit så för dig me att det blivit svårare att gå ner i vikt för varje barn du fött?
kramis
Tack vännen!!!
SvaraRaderaJa, den här gången har jag fått kämpa arslet av mig :o( blä alltså!!!! Första grav vägde jag 1 kg MINDRE än innan en vecka efter förlossningen! Med Noomi tog det 2 veckor att gå ner . . . ( sen gick jag upp när jag ammade SKUMT!)
Efter nr 3 så kom jag aldrig ner i 64 som jag "normalt" väger, utan slutade på 69 vilket jag vägde när jag blev gravid med Miriam .
Nu har jag ingen aning om vad jag väger!!! Har beslutat mig för att köra på med det här tills jag tycker jag e fin å sen kollar jag vågen ;o) Vi får väl se vad det slutar på!!! Nu kan jag iaf ha strl 40 och efter förlossningen låg jag på 44 så det e ju skönt!
Men sista gången jag vägde mig innan Miriam kom vägde jag 92 :o( BLÄÄÄ!!!!!! Aldrig mer säger jag bara!!!
Men du fixar det !!! Det kommer säkert bli lite svårare och ta lite längre tid, men jag tror man kan om man vill! Men visst känns det orättvist när vissa bara tappar allt fort, och själv kämpar man som en gris. . . Kram